Sedan mitten på 2013 har jag försökt använda InkomstZero som mitt sätt att dela min resa.
Min resa från fattig till miljonär.
Allt genom mina egna handlingar, egna val och egna uppoffringar.
Men jag har också – under den här resan – skapat kaos i mitt egna liv.
Hur? Och varför skulle du bry dig?
Jo, lyssna:
I början såg jag folk som var som mig… och jag såg dom vilja ändra på sig.. och jag gjorde verkligen ALLT jag kunde för att hjälpa dom göra det jag gör.
”Ah, jag ser vad du försöker göra. OK, testa det här istället. Gör si, gör så.”
Jag gav dom verkligen allt.
Exakt allt.
Men vet du vad?
Dom gjorde inget.
Och hur jag än vred och vände på det kunde jag inte förstå varför.
Jag menar…
Jag hade gjort EXAKT samma resa dom sa dom ville göra…
Men nix…
Dom gjorde inget från min hjälp.
Och igen, jag kunde verkligen inte förstå varför.
Så lilla jag, som innerst inne bara är en vanlig människa som vill försöka lämna ett positivt intryck hos jag kommer i kontakt med…
Jag blev tvungen att svälja min stolthet…
Blev tvungen att inse:
”Alex, du kan nog inte hjälpa alla”
Och på något sätt försöka komma över det.
För det är vad jag kommit fram till nu.
Att jag ödslat oändligt mycket energi på att försöka hjälpa folk som inte vill ha hjälp.
För visst…
Du kan ge en hungrig person en fisk att äta idag. Han kommer bli mätt. Du har gjort något fint.
Men om det är en person som hela tiden förväntar sig att andra ska fiska åt han… om han inte orkar lära sig själv…
Vad händer nästa gång han är hungrig?
Han kommer tillbaka till dig med samma problem, va?
Så du har inte hjälpt han.
Inget har förändrats.
Som ett plåster på ett öppet köttsår har du bara gett han en temporär lösning.
Så nej…
Jag kan inte hjälpa alla.
Och det är därför jag hela tiden försöker vara noga med att betona det här för dig:
Om du inte tror det här kommer krävas att du gör något annorlunda…
Om du aldrig vågar testa något nytt…
Eller om du inte har drivet att sitta och själv jobba för det du vill ha…
Då kan du aldrig bli rikare än en guldsmed (eller ptja… rikare än vad du är idag)
Och ifall det beskriver dig? Bäst att du i slutändan slutar läsa mina emails och min blogg (även om jag vet att det är många som följer mig bara för att dom njuter av det… vilket för mig är helknasigt men oh well)
Nej, vet du vad?
Dom jag vill följer mig här och tar emot mina tips, mina råd och min livsfilosofi…
Det är dom som har en attityd av att vilja leva ett bättre, rikare liv och inte är rädd att göra uppoffringarna som krävs.
Jag vill tro att det är du.
Men det måste du avgöra själv.
För innerst inne är det bara du själv som vet vem du verkligen är.
Jag menar, du ser säkert också jättemånga som snackar om hur ambitiösa och drivna dom är…
Som gärna visar upp ett glamoröst liv på Instagram med restaurangbesök, skybars och stränder…
Som projicerar en bild utåt som får andra avundsjuka…
Och hey – jag säger inte att det är något fel med det om det är vad du gillar…
Men i slutändan handlar allt, allt, ALLT (!) bara om en sak:
”Hur mår du med dig själv när du är helt ensam?”
Det är verkligen den ultimata mätstickan.
Hur mår du med dig själv i din ensamhet?
Mår du bra? Stolt? Glad Nöjd? Stolt över dina handlingar? Vad du står för? Den du är? Vad du projicerar?
Om inte så kanske det är dags att ta en funderare.
Men om du är det…
Eller om du känner en stark känsla inom dig just nu om att du är den typ av person som VILL ha hjälp och som är REDO att faktiskt agera och göra det som krävs för att lämna ekorrhjulet bakom dig…
Som förstår att det krävs uppoffringar och är villig att göra det som krävs…
Här är mitt förslag:
1. Gå igenom guiden om Vänskapsstrategin här
Läs den ett par gånger så du börjar förstå konceptet. Så det sjunker in.
Efteråt…
2. Ansök om en plats i min VIP grupp
Den är specifikt framtagen för dig som VILL ha hjälp och som VILL ta det här till nästa nivå.
OBS! Det är verkligen inte för dig om du helt saknar pengar eller inte har ambitionen att i slutändan kunna få hem en extra månadsinkomst (eller mer).
Det här blev en extra lång artikel.
Sorry.
Men ibland händer saker som sporrar ett sånt här email.
Och i ett samhälle där lathet blivit standard tror jag både du och jag ibland behöver en liten kick in the rear, eller vad man säger.
Nu ska jag svalka mig med en kall Pepsi-max burk som legat i frysen medan jag skrivit det här åt dig.
Jösses, 32 grader i Sthlm.
Gaaah….
Hej så länge.