Nyligen på en middag sa en av mina äldsta vänner något provokativt om mig.

Han sa:

"Oavsett hur många gånger du berättar att du inte har någon talang - eller din historia om var du kom ifrån och hur du kom dit du är idag, eller berättar vad du gör så tror dom flesta att du MÅSTE ha någon konstig hemlighet.

En hemlighet dom inte har eller någonsin kommer kunna ha... och dom sitter där och försöker lista ut det istället för att lista ut hur dom tar sig från var och vem dom är till vart och vem dom vill vara."

Han fortsatte och sa att han antog dom tänker likadant om alla andra framgångsrika människor.

Ja, vad ska jag säga... min vän är klok. Han har helt rätt.

Som om det är ett mysterium.

Jag är en produkt av mitt eget skapande.

Jag valde det här.

Men det betyder inte att jag är speciell.

Jag är fortfarande bara en helt vanlig snubbe.

Inte annorlunda dig eller någon annan du möter på gatan.

Och vet du en sak?

Det här har jag kanske inte snackat så mycket om tidigare... men jag är alltid rädd.

Och det är grejen.

Många tror pengar ger dig självförtroende. Att du helt plötsligt inte har några bekymmer, problem eller rädslor.

Oh no!

Visst... det ger dig självförtroende i vissa sammahang kanske.

Men jag är alltid rädd att förlora det jag byggt upp. Och rädd för saker som alla andra är rädd för.

John Wayne sa något i stil med:

"Mod är att vara skiträdd men göra det ändå"

Jag brukade länge tänka:

Vem tror jag att jag är... som nu tjänar mer pengar varje månad än vad min pappa brukade tjäna varje år?

Vem tror jag att jag är... som kan göra vad jag vill med min tid när andra får slita häcken av sig bara för att överleva?'

Vem tror jag att jag är... som tjänar mer pengar när jag INTE jobbar än vad vissa doktorer och chefer gör under sina 70-timmars arbetsveckor?

Vem tror jag att jag är... som med hjälp av en liten vänskapsbaserad kampanj kan få lyxresor för 4 till kristallkart vatten och silkeslena stränder?

Många ställer samma fråga - vem fan tror du att du är - mestadels bakom din rygg.

Det är åtminstone min erfarenhet.

Många har försökt trycka ner mig. Fått mig på andra tankar.

Och det spelar ingen roll hur framgångsrik du blir.

Många försöker klanka ner på dig eller få dig att ändra dig ändå.

Konstigt, eller hur?

Men samhället är fyllt av kritiska och skeptiska människor som älskar att synas och inte drar sig för att sticka dig i ryggen med en trubbig kniv varje gång tillfället presenterar sig.

Dom är inget annat än patetiska losers som puffar upp sina egna egon och försöker känna sig viktig genom att klanka ner på andra.

Det gör mig rädd.

För jag är bara en vanlig kille som valt att vandra min egen väg.

Jag vill bara kunna göra det jag vill göra... leva mitt liv... och inte behöva bry mig om att andra lägger sig i vad jag gör.

Men...

Det är pillret du måste svälja ifall du ska bli väldigt, väldigt rik.

Många blir avundsjuka.

Andra arga.

Men du måste ha modet att våga fortsätta vandra din egen väg trots detta.

Dom flesta har det inte.

Dom flesta riskerar aldrig deras självkoncept eller självbild och är rädda för vad andra ska tycka och tänka...

Så man väljer att stanna kvar där man är.

Men kom ihåg:

Jag - och alla andra som gör det jag gör - är aldrig inte rädd.

Jag är rädd. Jag oroar mig. Jag tvivlar på mig själv.

Jag blir generad och förödmjukad ibland... och ifrågasättad och skvallrad om mest hela tiden.

Jag blir blåslagen och blodad.

Skillnaden mellan mig, dig och alla andra?

Vi hoppar upp på sadeln och gör det ändå.

Eller hur?

Nu, gör såhär:

Du har säkert inte tänkt så mycket på den här aspekten, va?

Men gör det nu.

Svara på det här mailet och berätta hur du förbereder dig för att kunna hantera angreppen mot dig som du kommer stå inför allteftersom du kommer längre och längre på den här resan.

Ser framemot att läsa ditt mail.

Alex "blodad tand" InkomstZero