Idag är du påväg att börja en pilgrimsfärd mot ditt bästa liv.
För hmm…
Hur ska jag säga det här?
Av alla viktiga ”lektioner” jag delat med mig av så undrar jag inte om det här kommer vara den viktigaste av alla.
Frestelsen att stänga ner den här artikeln och göra annat är stor.
Jag utmanar dig att INTE göra det och istället stänga ute allt, läsa varje ord och dela det här med en vän när du är klar.
Om du följt mig ett tag så vet du att det inte är något jag säger om jag inte menar det.
Så, vad ska du få ta del av?
Du ska få höra en sanning som kommer göra dig mörkrädd, skrämd och exalterad på samma gång. Jag har länge undvikit att skriva om det. Men jag blev precis påmind om den här sanningen när en grupp ungdomar gick förbi mig när jag satt i en av sofforna på Espresso House vid Mall of Scandinavia.
Det är – som dom brukar säga – dags för barnen att lägga sig i sängarna och för oss vuxna att prata allvar.
Vad du än gör, läs det här i sin helhet.
Igen…
Det är SÅ livsförändrande.
(och tyvärr något jag lärt mig den hårda vägen)
Du förstår, jag lärde mig aldrig njuta av resan.
Var aldrig uppmuntrad att leva i nuet.
Istället var jag upplärd till att tro att ankomsten till en destination var hela syftet med att göra något.
Och det är rätt dumt. För jag har aldrig någonsin varit lycklig på någon av dom destinationer jag jobbat så hårt för att komma till.
Tror inte du kommer bli det heller.
Det är som att säga att syftet med att komponera och skapa en låt är att göra slutet på sången till hela poängen.
Fokuset.
Om det är sant skulle dom bästa musikerna vara dom som spelade snabbast så dom kunde nå slutet så fort som möjligt.
Människor skulle komma till konserter, ljuset dimmas ner som signalerar att det är showtime, du tar din plats, ridån öppnas upp, scenljuset drar igång, du hör ett storslaget ACKORD och sen…
”TACK STOCKHOLM! NI VAR FANTASTISKA! HA EN FORTSATT HÄRLIG KVÄLL!”
Nu, jag vet inte vart vi lärt oss det här från.
Men tror det börjar i skolan, va? Tänk själv:
Vad skolsystemet påstår är inlärning är i själva verket bara utantillärande. Du lär dig inte hur du tänker. Du tränas att bara rabbla upp information.
(Varvid merparten är värdelöst tugg du inte har användning för i det verkliga livet)
Vad är syftet med dagis (eller, förskolan som vi idag måste kalla det)? Ptja, om du är en lydig liten soldat och gör som dom vill så klarar du av det och hamnar i första klass. Woo hoo!
Vad är syftet med 1an?
Att hamna i 2an.
Och så fortsätter det.
När du är klar med grundskolan hamnar du i mellanstadiet. Efter det, högstadiet.
Och sen när du går ut 9an… nu börjar saker hända…
Den där specialla ”saken” du har blivit upplärd att jobba mot och förvänta dig börjar äntligen närma sig.
Den magiska destinationen. The grand finale!
Men innan du kan komma dit behöver du gå gymnasiet, eller hur?
Och efter det, universitetet.
När du är klar med uni så kan du joina den ”riktiga” världen. Där halkar dom flesta in på ett slumpmässigt karriärval och spenderar mer tid på att planera sin semester än vad dom ska göra med resten av deras arbetsliv.
(Det här beskriver mig. Åtminstone innan jag fick kicken, vaknade upp och insåg att det finns ett annat sätt)
Så du vandrar blint in till ett jobb som andra kontrollerar. Dom har krav du måste uppfylla. Dom dinglar lite olika morötter framför dig så du fortsätter plöja. Du fortsätter jobba i en karriär du aldrig ville för, ja… den där ”grejen” kommer. Det där nästa steget du har blivit upplärd att jobba så hårt för och förvänta dig sen du var 5 och började på förskola.
Det kommer…
Jadå, det kommer…
Den där häftiga ”grejen”. Den där ”framgången” du jobbar för.
Sen, när du vaknar upp en dag, oftast när du är kring 40, säger du:
”Jösses!! Jag har anlänt. Jag är där. Jag har uppnått den där grejen jag har blivit tillsagd att förvänta mig hela mitt liv.”
Men vänta! Du känner ingenting. Du känner fortfarande likadant som du alltid känt. Gaah. Allt är en stor besvikelse. Visar sig att allt bara var en enda stor bluff. En stor avskyvärd 40-årig bluff.
Den här felaktiga upplärningen fick dig att missa ALLT.
Allt det underbara livet har att erbjuda.
Du föreställde dig ditt liv som en resa… en pilgrimsfärd som hade ett seriöst och viktigt syfte i slutet.
Hela poängen, fick du höra, var att komma till slutet.
Komma till, uppnå, få den där ”grejen”.
Den där ”framgången”.
Vadän det var du hade blivit lovad alla åren.
Eller kanske, om du växte upp med religiös upplärning, så var slutet himlen – vilket du bara kan komma till efter du är död.
Men du missade hela poängen:
Ditt liv var en musikalisk komposition. Du skulle sjungit och dansat medan musiken spelades!
Finalen… den där ”grejen” du blivit upplärd att jobba för, längta efter, komma till… det var den minst viktiga delen.
HÄNGER DU MED?!
Djupa andetag, min vän.
Ta några L-Å-Å-Å-N-G-S-A-M-M-A andningar.
Jag säger det igen för det är så viktigt:
Ditt liv var en musikalisk komposition. Du skulle sjungit och dansat medan musiken spelades!
Finalen… den där ”grejen” du blivit upplärd att jobba för, längta efter, komma till… det var den minst viktiga delen.
Om du och jag satt i en av mina fåtöljer på balkongen till huset jag alltid hyr i Bali med varsin drink i handen… då skulle jag vid det här tillfället slutat prata och med bara ljudet av vågorna som sköljer in över strandkanten framför oss och med solnedgången i horisonten låta den här livsförändrande insikten sjunka in.
Förmodligen en av dom viktigaste, om inte DEN viktigaste jag någonsin delat med mig av till dig.
Seriöst..
Djupet av vad jag precis delat med av får mig oavbrutet att alltid stanna upp och reflektera.
Tyvärr är det något jag lärt mig den hårda vägen. Det skär sönder min själ att tänka på allt underbart jag gett upp och gått miste om i mitt liv.
Det är kanske samma sak även för dig.
Du har väntat, längtat och sett framemot något så mycket… och när ögonblicket väl kommit… då inser du att inget förändrats och att du precis vigt år, decennier, åt det syftet… och, under tiden, glömt bort att leva… glömt bort att vara ”här och nu”.
Snälla, gör inte det misstaget.
Det här är något jag försöker hamra hem hos mina VIP medlemmar konstant.
Vikten av att tjäna mycket pengar idag… men också att använda dom och göra något roligt för dom IDAG… inte i framtiden.
För lyssna:
Börja leva. Nu. Inse att det är tänkt att du och jag ska dansa och sjunga IDAG… det är hela poängen… vi ska inte vänta tills slutet. Då är det försent.
Här är din lilla ”hemläxa” idag:
Först:
Dela den här insikten med en av dina vänner. Vidarebefordra mailet till någon du känner. Låt oss sprida budskapet att vi inte får leva vårt liv i framtiden. Att vi måste leva här och nu. Och att allt kommer bli bra i slutändan.
Sen:
Se till att du inte missar några av mina viktiga artiklar och emails. Gör som över 14,431 st och ta del av mitt dagliga email genom att skriva upp dig på nyhetsbrevet här.