Jag visste inte vad du och jag skulle snacka om idag.
Då slog det mig.
Har du någonsin sett en vuxen man gråta?
Jag menar… som man ska du vara matcho. Du ska vara tuff. Den där personen som inte är rädd för någon eller något.
Eller hur?
Barn och frun ska kunna landa i mannens famn och känna sig trygg.
Så att se en vuxen man gråta?
Nej, det händer sällan.
Så… vet inte om jag har berättat det här men jag gick ut gymnasiet 2006.
Tillsammans med en kompis beslutade vi oss för att resa iväg till Australien i ett år. Jobba. Backpacka. Du vet, göra som många andra.
Nu, morgonen när vi skulle åka… (det var i slutet på augusti)… då var det en jättekonstig stämning i vårt hus hemma i Gävle.
Jag tror jag gick upp vid 07.30 eller något.
Direkt jag kom upp så gick mamma in på toa.
Sa inte ens hej.
”Hmm, konstigt” tänkte jag.
Men sen förstod jag.
När hon kom ut var hennes ögon blodsprängda. Hon hade gråtit sekunden hon såg mig så hon sprang in på toan för hon ville hinna samla sig litegrann.
Det sägs att en mammas kärlek är något alldeles speciellt.
Och jag tror ingen som inte är en mamma någonsin kommer förstå vad det innebär. Vad tror du?
I alla fall…
Pappa skulle köra mig till flygplatsen.
Så…
Han lyfte in min röda, stora resväska i baksätet på bilen och jag hoppade in i framsätet sen började vi köra.
Nu, under resan så var det rätt krystat.
Hela förmiddagen hade varit en gråtfest när jag först sa hejdå till min lillasyster och sen, precis innan jag hoppade in i bilen, till mamma.
Så det var tyst.
Bara lite ”kallprat” för att försöka bryta stämningen. Men det är som att vi båda bara väntar på att säga hejdå.
(Om det låter vettigt?)
Nåja….
Vi kommer fram till parkeringen på flygplatsen.
Pappa stänger av bilen. Kliver ut. Går mot bagageutrymmet för att hämta min väska. Han lyfter ut den, men innan han hinner ställa ner den på asfalten bredvid ser jag något jag aldrig sett i hela mitt liv.
Pappa grät.
Jag hade framtills nu aldrig sett pappa gråta. Någonsin.
Men nu?
Inte bara forsade tårarna..
Men han fulgrät verkligen.
Den där typen av sorg när du ser bröstkorgen röra sig upp och ner för man gråter så mycket.
Och det gjorde förstås inte saken bättre för en redan känslosam Alex.
Nope.
Så jag dog litegrann inombords. Hade aldrig sett pappa såhär förut.
”Hejdå” sa han på ett sånt där pipigt sätt som du bara kan få till när du gråter… och la sina armar hårt om mig.
Så där stod vi.
Två vuxna män.
Som omfamnade varandra.
Fulgråtandes.
Mitt på parkeringen.
Med folk som gick förbi oss.
Tiden stod still.
Jag ville inte släppa taget.
Det gjorde ont.
Inte bara att behöva säga hejdå.
Men att se pappa i den där smärtan.
Det är faktiskt ganska intressant vad som sker när du ser en vuxen
man gråta.
Du får perspektiv.
Du inser att vi alla är sårbara.
Och vi är alla likadana.
Vi är alla här på lika villkor.
Vi alla försöker bara göra det bästa av det vi kan.
Och det är därför jag tycker det är så himla viktigt att kunna tjäna sina egna pengar hemifrån.
Nej, det behöver inte vara livsförändrade pengar.
Du behöver inte ha som ambition att byta ut din lön om du inte vill.
Men bara några extra tusenlappar varje månad kan vara livsförändrade för många.
Du kan betala av dina lån, slippa oroa dig över räkningar eller oförutsedda utgifter.
Eller… varför inte göra något speciellt för DIN familj?
Jag menar…
I slutändan är det din påverkan på andra människor och dom du älskar som betyder något.
Och det är där en extra liten inkomst kan göra skillnad.
Jag har visat tusentals svenskar hur dom kommer igång hemifrån. Kanske kan jag få visa dig hur du gör samma sak? Läs guiden här:
https://www.inkomstzero.se/vanskapsmetoden
Alex “gråter ibland” InkomstZero
P.S. Vet inte om jag borde säga det här, men jag gråter faktiskt ganska mycket.
Fast jag vågar inte riktigt göra det när andra är i närheten.
(Något jag jobbar på fortfarande)
Men gråter t.ex ganska ofta när jag kollar på Youtube och hamnar på något fint, känslomässigt klipp…
Ta t.ex. alla dom där soldier homecoming filmerna som finns.
GAAAAH….
Det kan verkligen få tårarna att forsa för mig.
Aja…
Vem bryr sig?
Vet inte ens varför jag berätta det.
Kanske vill jag bara få dig att inse att jag är som alla andra.
Ha en bra dag.